Unga hatar AI. Miljöpåverkan, sämre möjligheter till jobb, AI slop inom musik och andra kreativa områden, utbildningar och arbetsgivare som överdriver fördelarna med AI – listan över varför det är en enorm backlash mot artificiell intelligens kan göras lång.

Men vi ska inte stanna vid själva kritiken, utan titta ett lager djupare. Mycket av detta har egentligen inte så mycket med tekniken att göra (all teknik är i grunden neutral), utan hur den integreras i samhället. The Next Great Transformation är en av de mest intressanta artiklar jag läst på länge och handlar om hur olika aktörer hanterar detta på olika sätt:

  • USA satsar på snabb innovation men har svaga sociala skyddsnät, marknaden får styra.
  • Kina styr utvecklingen väldigt medvetet via statlig kontroll, all implementation tjänar ett högre syfte: stabilitet.
  • EU ligger någonstans mitt mellan, här finns starka trygghetssystem och reglering vilket gör att saker går långsamt.

Tesen är att verklig geopolitisk styrka i en AI-värld kommer från förmågan att bädda in AI i våra sociala institutioner. Den ilska som vi ser kommer mest från den amerikanska modellen som inte tar hänsyn till hur samhället påverkas – “move fast and break things”. Kina jobbar betydligt smartare; som exempel så vet dom att taxibranschen är väldigt viktig för många och håller därför medvetet tillbaka självkörande bilar. Satsningen på AI-robotar kommer från den demografiska utmaningen med allt fler äldre och ingen som kommer kunna ta hand om dessa.