Om kloster, rymdskepp och bristande koncentration

2026-07-20T00:00:00+00:00

Jag sitter framför datorn och ska skriva min första artikel för bloggen. Det går trögt. Jag har svårt att hitta en form och struktur som fungerar, och vad som ska vara själva huvudtesen. Det tar tid, och jag blir snabbt rastlös och distraherad.

Det är så våra hjärnor fungerar nu för tiden. Det ska gå snabbt, vi ska få omedelbara svar och tröskeln ska vara låg. Annars är sociala media och de snabba belöningarna bara ett klick bort. Notiser, oändliga flöden och algoritmisk optimering skapar en ohållbar miljö.

Dom goda nyheterna är däremot att detta framför allt beror på kontext, inte biologi. Vi har inte svårare att koncentrera sig idag än för hundra år sedan; ger man människor rätt förutsättningar så finns kapaciteten där, men den moderna vardagen ställer till det för oss.

När jag skulle välja ett namn på den här bloggen kom jag att tänka på en pedagogisk modell jag läst om, the cloister and starship, som delar upp lärande i två tydliga zoner:

I “klostret” skapar universitetet helt avskärmade, teknikfria miljöer där studenter cirka sju timmar per dag läser tryckta böcker, diskuterar texter, räknar och skriver för hand samt examineras muntligt och skriftligt under uppsikt. Poängen är att skydda hjärnans utveckling, träna djupläsning, kritiskt tänkande och koncentration, utan genvägar via AI.
I “rymdskeppet” utgår man tvärtom ifrån att studenter använder AI och andra digitala verktyg fullt ut för snabbhet, effektivitet och experimenterande. Universitetet försöker rekrytera studenter som både klarar disciplinen i klostret och kan utnyttja möjligheterna i rymdskeppet.

Den specifika pedagogiska modellen lämnar jag till professionella lärare att recensera, men jag tycker själva förhållningssättet och kontrasten i den är väldigt intressant att applicera på många saker i dessa tider. När världen och teknikutvecklingen gasar på i hundrafemtio behöver vi tillfällen för reflektion, paus, och existensiella frågor. Det är ingen slump att den yngre generationen söker sig till religion igen. Samtidigt tror jag att det är ett misstag att avfärda AI; ja, det finns många nackdelar och företagen som ligger bakom har inte samhällets bästa i fokus, men det finns även otroliga möjligheter beroende på hur man använder verktygen.

Det intressanta med det här tankesättet är hur de två synsätten samspelar och kompletterar varandra. Väldigt få saker är helt svart eller vitt, utan kräver att man har flera tankar i huvudet samtidigt. Mycket av det jag kommer skriva om – AI, samhällsfrågor, beteendedesign, kreativitet, organisationsutveckling mm – kommer befinna sig i en gråskala. Mellan historia och framtid. Mellan reflektion och acceleration.

Kan en AI vara medveten och/eller intelligent, och hur definierar vi då dessa termer?
Vad är kvar som unikt mänskligt?
Hur ska jag förhålla mig till att AI kan lösa 75% av mina arbetsuppgifter? Hur ska samhället förhålla sig till det?

Det finns många intressanta frågor att vrida och vända på. Jag kommer använda den här platsen för det, och jag kommer göra det genom ett kloster och ett rymdskepp. Ger man människor rätt förutsättningar så finns kapaciteten där.

Klostret & rymdskeppet

Om kloster, rymdskepp och bristande koncentration